Sometimes you need to run away just to see who will come after you.


Hej! måste säga att jag gillar din blogg, tycker verkligen det är intressant att läsa om ditt nya liv i USA :-) Jag har också en fråga:
Hur är din kontakt med Sverige nu? alltså med dina vänner och släkt osv? kan tänka mig att man tappar ganska mycket kontakt med sina vänner, trots att man inte trodde det innan man flyttade. Är det så? om det är så, hur känner du dig när du tänker på det? Jag menar, känner du dig sviken osv?
Måste varit jobbigt att bara ta sitt pick och pack och flytta till ett annat land, men du verkar vara en väldigt utåtriktad och fin tjej som har lätt att få vänner så det verkade ju gått riktigt bra för dig ändå :-)


Svar: Hej Caroline! Roligt att du hittat in till min lilla blogg! Är inte sådär jätte duktig på att uppdatera, men ska göra mitt bästa iaf! Om du vill läsa hela "berättelsen" från början så kan du gå in på akrivet i 8 augusti 2011, för det var då vi flytta hit! Dessvärre finns det sjukt många fula bilder på mig, men det får du leva med =D

Min kontakt till sverige är sådär må jag säga,. pratar med min mormor och morfar rätt mycket, via facebook och skype. Även då och då med farmor och farfar, men det händer inte lika ofta. Kusinerna har jag tyvärr ingen kontakt med alls.. tråkigt, men halva kusinskaran bor i stockholm och skåne, men dom i sundsvall har jag inte pratat med alls.. förutom tim (7år) en gång på skype. När han sa; amanda du är jätte fin och jag saknar dig.
Då höll jag på att grina ihjäl mig! Men vi kommer ha släktmiddag när vi kommer hem så jag kommer ju att få träffa dom!

Ja, du tappar kontakten med många "vänner",. allstå jag menar.. jag vill helst behålla alla, men har inte tiden att skriva 1000 stycken, även om jag skulle vilja det. Därför lät jag dom riktigt vännerna ta kontakt först. Alltså dom som saknar mig och vill fortfarande hålla kontakten. Så då fick jag en överblick över vilka som jag egentligen betydde någonting för och då kan jag lägga mer tid på att skriva och prata med dom. Men jag blir hur glad som helst när jag bara får ett pm på facebook där någon frågor hur jag mår, det betyder att dom bryr sig och faktiskt tänker på mig!
Men vissa är bättre än andra och kan nästintill skriva varje dag. Dom som jag märkt av som skriver mycket, vet jag är min riktiga vänner. Dom skriver jag till så ofta jag får tid och kan, vissa av dom brukar jag prata med på skype. Dom människorna är även dom som jag prioriterar först att träffa när jag kommer hem, för det är dom som stöttat mig och brytt sig.

På något sätt kan det ändå vara bra att komma bort, för det är nog enda chansen du kan se vilka det är som faktiskt finns där och bryr sig. Besviken blir kan verkligen när man märker att nära människor försvinner, men samtidigt glad när folk som du inte haft lika bra kontakt med, verkligen bryr sig.
Min relation till mina svenska vänner har definitivt blivit så mycket starkare av att jag flyttat. Nu vet jag ju också vilka som verkligen finns där och inte.

Det har inte varit så himla lätt kan jag lova,. första halvåret var sjukt jobbigt.. Inte förens nu som jag börjar känna att jag kan leva med det. Det är svårt att verkligen skaffa "riktiga" vänner,. då faktiskt dom flesta är snobbiga på min skola. Vissa tror helt enkelt att dom är bättre än alla andra, sånt tål jag inte.
Men sen finns det även några riktigt änglar som kommit mig närmare än andra, men några av dom har jag inte träffat förens nu efter 6 månader. Jag menar.. amerika kanske verkar trevligt och så, men hamnar man på en rik skola som mig så är inte alla det. Det fula är också att alla säger det "du har hamnat på den tuffaste skolan" "här är alla avundsjuka på alla" blablabla.. och alla är ju i grupper, precis som på film.
Så det är tufft att vara ny och bryta den här grupptrenden någonstans. Men ändå har jag klarat mig bra för att vara ny, ingen som sagt eller skrivit något dumt till mig. Så det är ju bra, då jag vet andra som haft det mycket mycket värre!

Men iaf, jag är mig själv och tänker inte ändra på mig ett dugg. Acceptera mig, eller stick helt enkelt.

Kommentarer:

1 emilia:

Love you <3 jag är och kommer alltid vara din vän, genom allt! vi ses snaaaart

2 Ida Altti:

Du är så underbar, jag önskar dig all lycka och tycker det är så fantastiskt roligt att du hittat dig några riktiga vänner. För det förtjänar du verkligen! =)

Kommentera här: